Nazionale ®

Est. 1906 in Russia

Alhambra

Alhambra palatsområde är en unikt bevarad byggnad inom västlig islamisk arkitektur, som ligger vid den sydspanska staden Granada. Borgen är belägen på en höjd med utsikt över Sierra Nevada. Alhambra var det viktigaste politiska och aristokratiska centret i morernas rike.
Alham­bra bety­der “Den Röda Bor­gen” på ara­biska. Alham­bras bygg­na­tio­n påbör­ja­des redan år 1238 av sul­ta­nen Muham­mad I al-​​Ahman som var upp­hovs­man till Nas­rid dynastin (en dynasti som regerade på Iberiska halvön från 700-talet, när morerna kom från Nordafrika och intog landet, ända till 1300-talet). Det upp­skat­tas att upp till 40 000 män­ni­skor levde i och runt Alham­bra under storhetstiden.

Alham­bra har byggts i omgångar fram till år 1558. Nasi­riska palat­sen inne­hål­ler kon­struk­tio­ner av tre palats från olika peri­o­der. Mex­uar Palace: sul­tan Ismail (1314−1325) och sul­tan Muham­mad V (1362−1391), Coma­res Palace: sul­tan Yusuf I (1333−1354) och sul­tan Muham­mad V (1362−1391), Palace of the Lions: sul­tan Muham­mad V (1362−1391). Det tog över 150 år innan det väldiga palatset stod klart.

Även utanför borgen kan du finna Alhambras forntida härskares sommarstugor. Detta område kallas för Generalife-området och fungerade som sommarpalats för härskarna i Granada.

År 1492 beläg­rade kung Fer­nando II och drott­ning Isa­bella I sta­den Gra­nada och drev ut morer och judar från områ­det. Morernas sista härskare i Granada hette Boabdil och skapade i och med belägringen ett uttryck som lyder ”morens sista suck”. Han ska ha tittat sig över axeln när han drevs ut ur Alhambra och suckat djupt då han insåg att han aldrig skulle återvända till detta undersköna palats. Hans mor lär då ha utbrustit: ” Gråt nu som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man”.

Men Alham­bra fort­sätte att vara palats och bygg­des ut hela tiden fram till sista utbygg­na­den år 1558. De “mörka” åren under 1700 och 1800-​​talet över­togs palat­set av hem­lösa, tju­var och tig­gare. Under åren 1808 till 1812 var Alham­bra ocku­pe­rad av Napo­le­ons trup­per. Tur nog lyc­ka­des inte Napo­leon för­störa hela palat­set som under ocku­pa­tio­nen använ­des till barac­ker för de franska soldaterna.

Palatsområdet består av vackra rektangulära gårdar med fontäner och byggnader från nasridernas tid, där härskarna och deras tjänare bodde. Inom Alhambras murar ligger många olika ihopbyggda palats, uppförda av olika kalifer. Bland de Nasiriska palatserna är Alcazaba det förnämsta, uppfört som ett residens till sultanen. Borgens yttre är stramt och enkelt, medan interiörerna är praktfullt ornamenterade och besmyckade med vacker och mönsterrik dekor i kakel och fajans och sirligt utskuren dekor i trä. Rummen ligger samlade gruppvis kring gårdar, varav Myrtengården och Lejongården är de mest kända. Lejongården har fått sitt namn efter de tolv vattensprutande lejon som bär upp en fontän i gårdens mitt. Kring gården finns de berömda salarna Abenceragernas sal, Kungasalen och De två systrarnas sal.

Det är inte bara bor­gen som är unik utan också Alham­bras träd­går­dar som är en av histo­ri­ens vack­raste och äldsta beva­rade träd­går­darna i Europa. Träd­går­darna med sina näs­tan 800 år är unika i sitt slag.
Det vackra palatsområdet Alhambra var nästan okänt för omvärlden i flera hundra år. Det var en vacker borg med fina trädgårdar och alltemellanåt kom det turister som ville se på palatset. Mer än så var det inte förrän år 1830 då den amerikanske författaren Washington Irving under en period bodde i Alhambra. Där skrev han boken ”Tales of the Alhambra” som gjorde intryck på människorna i romantikens samtid.  Alhambra blev ett uppmärksammat besöksmål, och människor började strömma in i Granada för att få se detta undersköna palats med dess storslagna historia.